Konsert i Mjölkuddens k:a
Vi brukar ha med våra ungar på det mesta. Sigrid har väl typ blivit kören Sångglädjes maskot, hon har varit med på onsdagsrepen i mer än halva sitt liv! Jag kan kompa på piano samtidigt som jag ammar, inte alltid med båda händerna men det ger många tillfällen att öva melodispel med vänsterhanden och lite annat smått och gott. Något som är ganska fascinerande är hur våra ungar verkar utveckla en känsla för timing. Ta konserten idag t.ex. Sigrid sov en stund på bussen när vi for imorse, sen sov hon en kortis strax innan vi kom fram till Gammelstad vid 12-snåret. Sen då? Kvart i fyra somnade hon och sov igenom konserten som började klockan fyra och hon vaknade en minut efter att konserten var slut. Så här har det alltid varit, även med Greta. Jag tror det handlar om att jag är så övertygad om att det ska funka (William är ofta mer orolig innan om huruvida det ska funka eller inte), även om Sigrid varit vaken hade jag säkert skrivit ett blogginlägg om hur bra timing hon hade på konserten idag. Stolt är jag iallafall :-)
Efter konserten åkte vi till gästhemmet och inkvarterade oss innan alla gick och åt middag på Gästgivaregården här i Gammelstad. Det serverades fisk med vårprimörer; lite mat på stor tallrik men vääääldigt gott. Jag och Fanny tog en promenix till Statoil för lite inköp av lördagsgodis och vi höll oss undan regnet nästan hela vägen tillbaka. Innan vi gick från Gästgivaregården fick jag höra några väldigt fina ord från en av körsångarna. En komplimang som kom oväntat och som gjorde mig rörd och väldigt glad!
Sigrid dansar i bänkraden när kyrkokörerna repar.
Jag och Katarina, Sångglädjes körledare och min mans faster, före konserten.
Sigrid under konserten.
