Långtidsamning
När jag fick Greta hade vi en tokjobbig amningsstart. I en månad var amning förknippat med tårar, öppna sår, mjölkstockning och handpumpning så att Greta kunde få bröstmjölk i flaska emellanåt då mina bröst behövde vila. Mjölk fanns så det blev över, men Greta kom i v.36+4 och var för liten för att få ett bra tag. Under de fem dygnen vi var på BB och väntade på att gulsoten skulle gå över ringde vi ofta på barnmorskorna och fick nog ta del av många mer eller mindre framgångsrika amningsmetoder. Men efter BB-tiden vände jag mig till BVC-sköterskan som vi i övrigt var jättenöjda med, men hon var nog så rädd att råka låta amningspushig att det istället blev tvärtom; det blir ju folk av barn som får ersättning också, och liknande. Ja, det blir det men jag vill ha hjälp att få till amningen!
...sa jag inte. Tack för internet säger jag bara. Här lärde jag mig att det finns något som heter Ammingshjälpen och när Grets blev en månad ammade jag för första gången ett helt tillfälle utan att det gjorde ont. Jag minns det så väl fast det är mer än 3 1/2 år sen. Och vi ammar fortfarande!
Jag har alltid sagt att vi kommer amma så länge det känns bra för båda och nu har jag upplevt att det har varit lite tungt ett tag. Hon ammar kanske en, max två gånger om dagen men det kan ändå kännas bökigt ibland och jag har börjat fundera på om det är så att jag kanske känner mig färdig nu, men helt övertygad är jag inte för fördelarna är fortfarande så många. I förrgår när vi ammade frågade jag henne om hon funderat något på när hon ska sluta amma. Greta tittar på mig, släpper taget om bröstet och viskar:
- När jag blir stor.
I det ögonblicket kände jag att amningen gärna får fortsätta ett tag till, för hon får gärna vänta lite till med att bli stor! 😊
